Hus i Arvika
Min första bok heter "Hus i Arvika" och innehåller femtiotvå st. akvareller av Arvika stadsmiljö, tillsammans med texter av Jan Sandström.
Första och andra upplagorna är slutsålda. En tredje upplaga har getts ut sommaren 2016.
Bokens inledande text
Belägen bland sjöar och skogsklädda åsar. Kanske kan man ana de första utlöparna av fjällkedjan. Urgammal kulturbygd. Stad sedan 1911. En stad som alltid levt på industri, hantverk och sjöfart. Låt oss se några ögonblicksbilder från denna ort! Höst, onsdagsmorgon. En sol trevar lite föriktigt över grantopparna i styckåsskogen. Sveper undan ett par dimsjok eller två, kastas tillbaka av betongen i de nästan hellenistiskt utformade kolonnerna på vattentornet. Några gubbar på väg till Arvikaverken. I fjärran åt Myromhållet hörs oslopilen råma. Vi byter bild. Torget, fortfarande onsdag, torgdag, ett par stånd håller på att resas med Nyströmshuset i fonden. Ånga från kaffemuggar. Morgonen vid kyrkviken kan vara kylig. Ny bild. Hotell Oskar eller om man så vill, gamla stadshotellet, eller Segerstenska Gården. Kört barn har många namn. Innerstadens äldsta hus. Ett par trötta handelsresande checkar ut. Går mot sina bilar på parkeringen. I bakgrunden ser man takåsen på Paradishuset. Ett etthundrafemtio år gammal arbetarbostad. En sista bild. Rådhuset med sitt gamla brandstationstorn som får det att likna en borg vid floden Rhen. Byggt för drygt hundra år sedan av byggmästare Halvarsson. Miit i den värsta översvämningen som den dåvarande köpingen skådat. Ett monument för den nya tiden. Nu byggde man inte längre i trä. I borgarklassens självmedvetenhet var sten och tegel självklarhet. Till rådhuset sägs det ha gått åt en halvmiljon tegelsten.
Och mitt i all denna uppsjö av bilder en kvinna. Vem? Jessica, född 1951, lyckligt gift med Harald, fembarnsmor, yrkeskvinna. Vad vore mera passande än att hon är barnmorska, förlöserska. Även bilden, akvarellen, stadsmiljöerna är barn förlösta av henne. Vad vill hon säga? Hus är mer än skal. Hus väcker känslor och fantasier. När hon målar och tankarna flyger, undrar hon ofta vad som utspelats inom dessa fyra väggar. Ett hus är som ett porträtt, så är också många mänskliga känslor inbäddade i det. Har man en gång fått upp ögonen för husens inneboende väsen har man aldrig tråkigt. Det gäller att bevara, men samtidigt förnya. Men hela tiden med varsam hand.
Hur kom Jessica Stuart-Beck in på att dokumentera miljöer? Det hela startade med att hon målade hus och gav bort till ägarna. I synnerhet tegelhus är en passion. Många bilder blev det och efter hand föddes planerna på att ge ut en bok. Nu har projektet blivit verklighet. Här föreligger i bokform femtiotvå av Jessicas arvikastudier akompanjerat med Jan Sandströms texter om Arvika stad.
Hus i Karlstad
Hösten 2015 gavs en liknande bok ut, fast denna gång med bilder på hus i Karlstad. Text av Barbro Järliden och Inger Berggrén.
